Veckan Hos mamma bjöd på dans, show, sång, god mat, fika, champagne, jordens mega gris förkylning och avrundades på akuten igår.
Kom hem i lördags och hade så ont från vänstra bröstet vidare under armen och bak i ryggen. De går som ett band typ.

På söndagen när jag vaknade så hade jag ingen känsel alls i hela de stället. Ringde närakuten och fick komma efter 20 min.
Träffade en sjukt sur tant som jag träffade i samband med mina stress ryckningar under ögonen och i ansiktet.
Hon klämde och kände på allt som gjorde ont och jag ville nästan gråta när hon tog där. I huden är känseln borta men innanför känns allt. Riktigt skum känsla kan jag säga. Hon sa att de fanns aaaaaabsolut ingenting och hon kunde inte förstå vart de kom ifrån. Hon skällde ut mig och tittade riktigt snett när jag sa att jag skulle jobba dagen efter och ville kolla varför det inte finns nån känsel och bråkar (de hade varit idag) och att dagens ungdomar inte har nån framförhållning alls. Man bah nää men ursäkta mig, ja ska planera mina sjukdommar lite bättre så de inte krockar med jobbet. Känseln va ju borta då och inte förrut så man blev ju orolig.
Hon var helt 100 på att det hängde ihop med ryckningarna jag haft i ansiktet som har slutat. Fick rådet att ta en alvedon och en oxascand (lugnande) och gå hem.
Klockan var då vid 9.30 på morgonen.

Jag kände på mig att det är riktigt fel allting, jag har haft ont i 2 veckor men ioch med att det va vid bröstet så tänkte jag mer att de kanske är hormoner eller nåt sånt, hur ska man veta. Jag hade så äckligt ont tillslut så vid 11 snåret så åkte jag och Niklas in till akuten på SöS.
De togs prover, EKG för att utesluta hjärtproblem, de klämdes och kändes och jag har då en stor inflammation i muskulaturen i vänster sida i överkroppen. Fram och bak. Tänk om jag gått hem och ätit alvedon och gått och jobbat som vanligt, vad hade hänt då? Jag vågar knappt tänka. De hade ju aldrig blivit bättre. Fick grymt stark medecin och sjukskriven en vecka sen tar vi de steg för steg.
Sämstcentralen ska få ett samtal av mig och pappret jag fick från akuten där de står svart på vitt att de är rätt stort fel ska ja trycka upp i.. Ja.. Ni kanske anar. På den som undersökte mig. URSH!

Läkaren på akuten skrattade nästan ihjäl när jag sa att sköterska trodde min "värk" kom från rycket i ögat.
De finns inte ens en lite möjlighet att de skulle kunna gå sa han. Han kände på engång att de var inflammerat och jag fick hjälp direkt.
Ja lyssnar hellre på en läkare med fan så mycket mer utbildning och intresse i sitt jobb än en sur kärring som behöver skaffa sig en man omedelbart. Plus att de kändes som hon trodde jag hittade på, man kan ju se vad folk tänker. Nä fy fan för sånna människor.
Jag längtar tills jag är klar med min undersköterska utbildning. Ska äga ut henne totalt i service, bra bemötande och kunskap i mitt arbete!

Nu sätter vi punkt, jag måste ta medecin och vila nu..