11 julaftnar, 11 "familjedagar", 11 dagar där vi skulle va bytt julklappar, slötittat på Kalle anka för att sedan smyga in i köket och äta av julskinkan, 11 gånger vi skulle tjuv klämt på klapparna under granen, 11 gånger jag skulle stått på förmiddagen och väntat på att få se din bil svänga in på uppfarten, 11 gånger vi skulle ha haft ont i magen av allt julgodis vi skulle ha ätit. De gör bara ont i hjärtat.
Nu har de gått 11 gånger av värk i hjärtat, funderingar, ledsamheten när Man sitter och ska äta, en stol är tom som aldrig blir fylld av dig igen.
Säger man 11 år så låter de långt men de är bara 11 julaftnar, inte så mycket.

Jag satt och tittade på gamla inspelade filmer imorse och där dök du upp. Levande, skrattande, pratande. Att jag ska behöva leva utan dig. De är inte rättvist för 5 öre.

Stefan Stefan Stefan, vart är du?
Kom och fira jul med mig. Jag är trött på att fira utan dig.
Om himlen hade en rulltrappa skulle jag åka upp, plocka ner dig, ge dig en stor julkram och berätta hur enormt saknad och älskar du är.

Min fina fina storebror. Jag saknar dig så de värker i själen!